mittnamnarlinn.blogg.se

av folket som finns runt omkring en.
det sprudlar av glädje ibland och jag
njuter av varje sekund tillsammans med mina vänner.
jag blir glad när alla hör av sig, sånna där som man
inte haft kontakt med på jätte länge.

det glädjer mig,
men jag måste rycka upp mig,
och den här gången ordentligt.

och jag måste nog börja kunna lätta mig hjärta,
börja berätta allting för mina vänner.. dom börjar
fundera på vad gör egentligen.

ha en bra kväll nurå!

jag vet egentligen inte varför jag skriver igen.
men jag frågade om du träffat någon ny,
och du hade inte det.
på nått sätt så försvann en sten från mitt bröst,
jag har alltid trott att du hittat en ny men inte vågat berätta.

så på ett sätt vart jag glad,
men samtidigt så hade det nog varit lättare att inse att
det verkligen var över.

men som en underbar vän säger,
jag ska inte tänka för mycket.

våra nätter tillsammans,
jag minns allting som vi gjort.
jag minns när du sa att du älskade mig första gången,
den platsen är speciell, det gör ont när jag går förbi.
jag saknar dig.

ah, livet går vidare. allting går vidare.

på nått sätt så börjar jag drömma, känns som att jag inte lever i den riktiga världen längre. utan jag bara drömmer mig bort hela tiden och ibland slår det mig att jag måste komma tillbaka till verkligheten. och det är hemskt, för jag går inte vidare, jag lär inte känna mig själv igen..

för ibland känns det som att jag har tappat bort mig själv där i mitten av alltihopa, som att jag inte vet vad jag står för längre, jag vet inte vad jag vill med mitt liv längre, jag vet inte vad jag känner för att göra vissa saker. utan jag kör bara på, jag följer bara strömmen och jag är inte stolt. men det är bara det att jag inte vet hur jag ska ta mig tillbaka just nu, det är för svårt. jag måste nog få vara svag ett tag till och leva i min fantasivärld, eller jag vet inte.

somsagt jag vet ingenting just nu, jag kör bara på normal vardag. jag nöter samma sak varje dag, skola, äta, träna och ibland jobbar jag och annars umgås jag med kompisar eller pluggar. jag söker nånting nytt, jag saknar alla dessa  galna ideer som vi kom på förut, när vi var vaken hela natten och spelade tv-spel, lirade basket, spelade innebandy, alla umgicks på en helt annan nivå. nu ska alla börja vara så vuxna, alla jobbar alla pluggar och alla tänker på framtiden. just nu vill jag bara tänka på nuet, hur jag ska kunna njuta av mina underbara vänners närhet och hur jag inte klarar mig utan dom, hur dom alltid lyckas få mig upp på toppen igen.

vad jag vill säga, är att jag önskar att jag var barn igen. att jag vill åka tillbaka och besöka dom gamla tiderna.
jag saknar också min andra halva, du tog en del av mitt hjärta med dig och jag vet inte hur jag ska kunna läka det.
ingenting känns bra längre, jag tappar allt.

ååh, varför får jag alltid den dära känslan när du ringer,
av att du någon gång kommer tillbaka och vill att det
ska bli vi igen? fan, jag saknar dig.

annars går livet vidare,
eller gör det egentligen det?
jag tror jag har fastnat nånstans på nått sätt.

ÅÅÅÅH, mina vänner är iaf dom mest underbara.

ingenting blev visst som jag tänkt,
inte som du tänkt, inte som vi tänkt.
men jag har insett att jag är nöjd med tiden tillsammans med dig.
tack, du är fortfarande den bästa.

åh, på nått sätt så ger du mig alltid hoppet tillbaka.
jag försöker att glömma och på slutet av dagen så
tänker jag att jag måste gå vidare och att jag är så
otroligt glad över att vi är vänner, men sen när du
ringer innan du lägger dig, då rivs allting som jag
någonsin byggt upp. jag faller för dig igen,
om och om igen.

fan, jag tycker fortfarande om dig för mycket.
och om 3 veckor kanske vi träffas igen,
hur ska jag klara av o se på dig igen,
men veta att jag inte får röra dina underbara
läppar. fan, jag saknar dig och din närhet för mycket.
din kärlek är det finaste man kan få,
du är den finaste man kan få.

jadu, allting börjar sakta försvinna..
jag vill inte att det ska försvinna,
men samtidigt så vet jag att jag inte kan
ha det såhär jämt.

MEN JAG VILL HA KAKAN OCH ÄTA AV DEN ÄNDÅ!
ah, det vill jag.

fan, jag tänker drömma lyckliga drömmar ikväll.
ah, banne mig.

jaru, vad ska man säga egentligen.
man kan säga att jag har en massa saker som jag
vill kunna berätta, men jag kan inte. det är som
stopp på nått vis, jag vill kunna berätta,
kunna förklara.

och nu har jag verkligen konstiga drömmar.

kunna se underbara älskade igen..
men jag kan inte det, så fort jag ser på fodralet av filmen,
så tänker jag på den kvällen tillsammans med dig,
det var en sån otroligt underbar kväll,
en sån kväll man aldrig glömmer.

och jag glömmer aldrig dig,
min första stora kärlek.
jag saknar dig och önskar
att saker kunde vara som förr,
att jag bara kunde resa tillbaka i tiden
och få ligga sådär nära dig.

jag vill ha en maskin där man kan åka tillbaka
i tiden.

att jag inte saknar dig,
jag ljuger när jag säger att jag att jag inte har några känslor kvar för dig!

men jag har nog för mycket önsketänkade just nu,
att jag precis som dig ska kunna gå vidare.
ÅÅÅH, jag vet inte vad jag ska säga längre,
och kontakten mellan oss börjar sakta försvinna.

det var precis såhär jag inte ville ha det,
varför ska det måsta bli såhär då?
jag trodde verkligen du skulle ge allt,
var det inte det du sa,
du lovade mig att du skulle göra allt
för att vi skulle ha kontakten kvar..


men tydligen ljög du för mig även då..
fan.. och jag ljuger när jag säger att jag
har slutat gråta.

fan,fanfanfan.. jag klarar inte av att du håller undan sanningen en gång till.
då vet jag inte vad jag gör, eller jag vet vad jag måste göra,
men jag vill inte det.. egentligen borde det nog bäst om jag bara
glömmer dig helt, typ raderar ditt nummer eller nått.
men fan, åååh.. det gör så jävla ont just nu.

snälla, säg att du har varit ärlig denna gång.

allt jag vet just nu, är att jag ska på intervju i januari om det där jobbet.
sen sabbar jag allting som vanligt.

men du lät iaf glad ikväll när vi pratade,
och det var faktiskt du som ringde..

men egentligen borde vi nog inte prata alls,
om jag någonsin ska kunna gå vidare :/

ja, nu är det kanske dags..
vi är iaf vänner och det är jag glad över!
men jag kommer alltid att fundera över
hur det skulle ha varit om vi hade varit tillsammans än idag.

menmen, jag har sökt jobb på cypern,
sen funderar jag på om jag ska fara som au-pair
i ett år när jag går ut skolan..
många funderingar kring framtiden just nu!

och i veckan ska jag få jobba lite granna också,
underbart säger jag bara.

åh, förstår inte varför det blir såhär.
och egentligen förstår jag inte varför jag sa sådär,
men ååh..

ingenting värkar vilja bli som jag vill,
just nu vill jag bara att det ska bli kring jul,
så jag får veta om det du sa verkligen
är sanning eller inte.

fan, ingenting funkar..

men j, tack för en bra kväll
fan vad skönt o kunna umgås
med en vettig person som inte
ska hålla på och prata om massa
problem utan istället bra ta livet för vad
det är.. killkompisar är det bästa helt klart!
du är så jävla bra!

och världens bästa, det stora X,
jag saknar dig, min bästa vän.

allting du sa,
betyder det ingenting?

jag fick ett nytt hopp igår igen,
ett hopp om att våran vänskap betyder
lika mycket för dig som för mig..
men tydligen, så kanske jag hade fel!

jag vet ingenting längre,
får väl helt enkelt se med tiden,
men jag vet att jag inte tänker
smöra mer, nu får det helt enkelt vara.


ta det eller gå,
men fan vad jag saknar min bästa vän
och kärlek.

Ingenting blir någonsin som jag förväntar mig,
på något sätt så lyckas allting bli så annorlunda.

Det blev inga hårda ord igår,
det blev mer
Jag antar att jag saknar min bästa vän,
jag saknar att jag vet att du alltid finns där
och att jag får ringa och bara gråta och
berätta allt dåligt som händer och att du
säger att det blir bra tillslut och att jag ska
rycka upp mig. Men jag vet, saker inte är som
det var förut, men ibland vill jag väl bara ha min
bästa vän kvar..

Så nu vet jag inte längre vad som händer,
vad som ska hända härnäst, hur ska
jag egentligen ta mig vidare när allting
jag vill är att få somna nära dig igen,
att vi andas samma luft att jag får
titta på dig och att vi skrattar tillsammans.

Men på något sätt måste jag ta tag i allting helt enkelt,
än fast det lär kännas som att någon sliter ut mitt hjärta
och stampar på det och spottar mig i ansiktet varje gång
jag tänker tillbaka på allt det underbara vi gjort tillsammans.
Som när vi var på yran och vi bara lyssnade på musiken och
njöt av varandras närhet, som när vi kunde lägga oss på golvet
och bara skratta åt varandra, som när vi bara låg och pratade
hela nätterna, när vi hade vattenkrig, när vi hade kuddkrig och
jag trodde att kuddarna skulle gå sönder tillslut, som när vi...
Jag tror jag skulle kunna sitta här flera, flera timmar, veckor,
jag skulle kunna sitta här i all den tid vi fick tillsammans och
berätta allting vi gjort och hur jag njöt av din närhet.

Jag saknar dig, min kärlek och min bästa vän.

P.S i´m still not over you..

får jag höra det tunga igen,
och då ska jag verkligen ta tag i mitt liv.
då ska jag börja om från början!

imorgon är en ny dag och då ska jag
banne mig börja leva igen!

puss

idag har vi våran dag, först var det våran månadsdag..
men nu har det övergått till bästa-väns-dagen.
då vi grattar varandra och är lyckliga över att vi är vänner iaf.
9 månader idag iaf.

ja, jag är glad över att du är lycklig!
och jag vet att det var fel av mig att säga
att jag är lycklig, jag är inte lycklig,
för jag vill ha dig vid min sida just nu.
jag saknar dig, har verkligen hamnat i nån svacka igen. :/

fan, fanfanfan!!
var det jag som gav upp för lätt,
var det jag som inte kämpade tillräckligt
för att du skulle ändra dig och vilja att det skulle bli vi igen?
hade det varit vi om jag hade kämpat mer, FAN!

:'( jag faller tillbaka igen, fanfanfan, vad jag saknar dig.

och jag funderar lika mycket..
men det går framåt på nått vis,
det går bättre, för jag vet att jag
en dag ska få känna den där känslan
igen, att jag betyder nånting för någon
och att någon älskar mig lika högt som
jag älskar den tillbaka.

den enda frågan jag har egentligen,
är varför du gav upp så lätt? :/
jag vet, jag får inte tänka sådär längre.

less på att inte veta vad ni vill längre,
vill ni verkligen höra av er eller varför gör ni det?

less på att alla bara bryter ihop,
på att alla börjar ge upp och att
jag ska försöka vara den starka och
fixa allting hela tiden!

less på att jag försöker inbilla mig att
jag är så otroligt stark,
men egentligen så är jag inte det!

---

men jag måste bara säga tack för i helgen,
mina vänner är dom absolut bästa som finns! <3

och jag har insett att det är dags att gå vidare,
jag kan inte hålla kvar vid hoppet hur länge som helst,
tyvärr! men du finns fortfarande kvar och du
betyder så otroligt mycket!!
du har en speciell plats i mitt hjärta <3

men fan ändå, jag saknar dig så otroligt mycket.

så ska jag verkligen försöka ha kul, jag ska försöka koppla bort allting.
jag ska umgås med mina vänner och ha riktigt jävla roligt!!

men det jobbiga är bara det att jag vet att jag kommer tänka på allting
roligt som vi gjort, när jag träffade han första gången på hotellet,
när vi var där sist tillsammans, när vi var där tillsammans på balen...
FAN! jag får inte förstöra den här kvällen..

och just nu börjar jag fundera, jag kankse inte kan ha det såhär längre..
men jag måste, eller jag vill så jävla gärna ha det såhär!

att jag hade flera armar och kunde göra flera saker samtidigt
att jag hade flera öron och kunde ställa upp och lyssna på allting
att jag bara hade fler goda råd att ge till alla
att jag bara kunde ställa upp lite mer...

för just nu känns det som att jag verkligen behöver ta tag i allting,
jag måste skärpa mig och börja ställa upp ordentligt för er.
för just nu funkar ingenting, blir massa jävla tjaffs hela tiden
och ÅÅÅÅH!

aja, sen har jag verkligen hamnat i en svacka igen,
fan vad jag saknar dig. jag saknar att få sånna där
gulliga sms där du skriver att du älskar mig och
längtar till nästa gång  vi ses, jag saknar att få
somna i din närhet och få vakna lika nära.
FAN! vad jag saknar dig.

du tog en del av mitt hjärta med dig.