ensam är inte stark

alla som hela tiden påstår att ensam är stark vet inte vad dom pratar om, kanske inte ska säga alla men jag säger många. att nu sitta själv i ett helt nytt land, med helt nya människor, med ett språk som jag inte pratar varje dag och ny kultur och religion och mat och allting nytt så värker det ibland lite extra i hjärtat. man är liksom inte lika stark som när man har hela ens familj och alla ens vänner brevid sig...

men samtidigt måste jag säga att när jag väl kommer hem igen, så kommer jag ha växt så otroligt mycket som person och jag kommer känna mig själv bättre än någonsin.

08.09 svensk tid

Tiden går sakta, det är som att varje sekund är flera minuter. Jag har nu varit utan min familj, mina vänner och min trygghet där hemma i 2 och en halv månad och hur det känns? Det värker i hela kroppen, jag känner hur varje liten detalj påminner mig om något som hör med hemma att göra. Samtidigt som jag är lycklig, nya människor, nya ställen, nyttnyttnytt överallt och lite till.

Men om 5 månader, får jag se era leenden igen.
Och jag längtar!


sova

jag kan verkligen inte sova, det går inte.
magen värker och hjärtat värker av saknad.
om 7 månader får jag se min familj igen, 7 månader.
tiden går sakta nu, riktigt sakta.

en känsla

ah, jag vet egentligen ingenting just nu kan man säga.
jag saknar kärleken, tror jag.
och jag saknar dig, tror jag.

be mine

Rubriken har absolut ingenting med det jag tänker skriva nu att göra. Just nu är jag bara less och arg.
Du är en såndär som bara säger massa saker men aldrig håller något av det du säger, du bara lovar och lovar men håller fan ingenting. Jag tycker inte om dig längre, ne jag tycker inte om dig alls.


USA

Jag har bestämt mig nu, det blir usa ett år. Jag har alltid drömt om att få åka som au pair, och nu blir det så. Ändrade planer jag vet, och jag hatar att jag var tvungen att såra en vän mitt i allt. Men jag är ledsen för det, men jag vill så gärna åka.

Och allt har gått fort, i onsdag ringde en tjej och frågade om jag fortfarande var intresserad av att åka (var på informationsmöte i våras) och nu är jag snart klar med ansökningen och har min intervju på måndag. Så har tagit en helg för mig att lämna in allt, vilket känns bra. Äntligen händer någonting.

Enda nackdelen jag har kommit på är väl att jag kommer sakna mina vänner och min familj. Men ah, jag måste.

amen come on

Ah, kanske blir ändrade planer. Kanske åker till USA ett år som au-pair, vilket är det jag alltid drömt om. Har börjat fylla i ansökningen men det lär nog ta ett bra tag till, är massa som ska fixas.

Men det jag inte tycker om är att jag iså fall måste strunta i dom andra planerna och då svika en vän. Ah, jag vet inte. Alla säger att jag måste göra det som känns bäst för mig och det är självklart det jag vill göra och tänker göra, men det är svårt ibland att berätta något sådant och bara svika en vän.

Ska fortsätta fylla i ansökningen nu. Jag har en ny dröm!

in the end

fortfarande samma pirr, och sedan helgen vart det inte bättre heller.
och vad har då denna helg att erbjuda? ;)

ah, ibland hoppas jag, men i nästa sekund så tänker jag att jag är helt galen som ens har sånna tankar.

och ibland ååh, jag tänker alltid så otroligt mycket.

just nu längtar jag mest bort,
jag längtar till alla galna utekvällar utomlands,
jag längtar till att sola och bada,
jag längtar efter att bara ta dagen som den kommer,
att få se nya saker,
att få träffa nya människor,
att upptäcka världen!

jag skulle kunna hålla på hur länge som helst, för jag längtar.


pirr

börjar det pirra i magen igen?
och det är helt fel person, jag får inte jag får inte jag får inte.

saker förändras

och ibland går det för fort alltså.
men jag står vid vad jag sakt, jag saknar dig.

kanske åker jag redan nu!

Hoppashoppashoppas, jag vill så gärna ha det där jobbet!!
*håller tummarna*

För i så fall blir det italien rätt snart ;)

längtar!

om 6 månader åker jag med enbart en enkelbiljett i handen, jag har ingen aning om när jag kommer tillbaka, vilka länder  och städer jag kommer besöka. vet bara att min resa börjar i istanbul och sedan följer jag bara mitt hjärta.
jag längtar!

längtar!

om 6 månader åker jag med enbart en enkelbiljett i handen, jag har ingen aning om när jag kommer tillbaka, vilka länder  och städer jag kommer besöka. vet bara att min resa börjar i istanbul och sedan följer jag bara mitt hjärta.
jag längtar!

206

turkiet var underbart.
mer galet än någonsin
och jag längtar redan tillbaka.
och jag ska tillbaka.

nu tänker jag  vara nykter i 7 månader
och börja ett nytt liv.

och om 206 dagar åker jag iväg och ska jag vara ärlig har jag ingen aning om när jag kommer tillbaka.
men jag gillart! ;)

men okej, jag är less.

allt jävla skitsnack fram och åter,
att man aldrig kan hållas sams.
och falsk? ja, inte fasen är det lätt när det är svårt.
jag är less!

vilken jäkla tur att jag åker utomlands i tre veckor på fredag,
det gillas.

RSS 2.0