P.S i´m still not over you

Ingenting blir någonsin som jag förväntar mig,
på något sätt så lyckas allting bli så annorlunda.

Det blev inga hårda ord igår,
det blev mer

Jag antar att jag saknar min bästa vän,
jag saknar att jag vet att du alltid finns där
och att jag får ringa och bara gråta och
berätta allt dåligt som händer och att du
säger att det blir bra tillslut och att jag ska
rycka upp mig. Men jag vet, saker inte är som
det var förut, men ibland vill jag väl bara ha min
bästa vän kvar..


Så nu vet jag inte längre vad som händer,
vad som ska hända härnäst, hur ska
jag egentligen ta mig vidare när allting
jag vill är att få somna nära dig igen,
att vi andas samma luft att jag får
titta på dig och att vi skrattar tillsammans.

Men på något sätt måste jag ta tag i allting helt enkelt,
än fast det lär kännas som att någon sliter ut mitt hjärta
och stampar på det och spottar mig i ansiktet varje gång
jag tänker tillbaka på allt det underbara vi gjort tillsammans.

Som när vi var på yran och vi bara lyssnade på musiken och
njöt av varandras närhet, som när vi kunde lägga oss på golvet
och bara skratta åt varandra, som när vi bara låg och pratade
hela nätterna, när vi hade vattenkrig, när vi hade kuddkrig och
jag trodde att kuddarna skulle gå sönder tillslut, som när vi...
Jag tror jag skulle kunna sitta här flera, flera timmar, veckor,
jag skulle kunna sitta här i all den tid vi fick tillsammans och
berätta allting vi gjort och hur jag njöt av din närhet.

Jag saknar dig, min kärlek och min bästa vän.

P.S i´m still not over you..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0