någonting saknas.
det är någonting som fattas,
jag saknar någonting.
och det gör så jävla ont så fort jag ens tänker på det.
en liten bokstav fattas..
helgen var underbar,
men just nu känner jag att jag bara vill drömma mig tillbaka
till just nu för exakt ett år sedan.
samma visa igen.
här och nu bestämmer jag mig för att gå vidare,
jag glömmer han och jag ska bara satsa på att hitta killar att vara kompis med.
för jag lyckas alltid hitta dessa killar som bara sårar.
ursch, det gör ont. ;/
less
fan också.
jag längtar.
jag är så taggad och längtar verkligen :)
say
allt jag skrev igår är glömt,
fan att jag aldrig lär mig.
men nu vet jag iaf,
jag vill träffa dig punktslut.
och u, du är så jävla världsbäst så det stör.
MMMMM.
jag är svag.
jag önskar så väl att jag bara kunde berätta stolt att jag är så jäkla stark och att jag oftast klarar av det jag lovar mig, men det är banne mig tvärtom. jag klarar nästan ingenting som jag lovar mig själv.
Don't push it we both know
I'm falling everytime
You look at me..
så jävla typiskt, så fort jag skriver det där.
så händer det jag inte ville skulle hända.
gullet, snälla rädda mig ikväll
jag behöver luft.
förändringar.
Sen har jag hittat min balkavaljer eller vad man säger nu förtiden, och jag måste säga att jag inte tror att det kunde bli bättre. Jag får gå med en av mina bästa killkompisar och det betyder så jäkla mycket.
Och u, fuck i röven vad du betyder mycket för mig. Jag förstår inte hur jag skulle klara mig utan dig.
Sen har jag även insett att det inte funkar att hålla på såhär längre, jag måste helt enkelt ge upp. Jag kan inte hålla på o smöra hela tiden, för att tillslut falla och sen blir allt åt helvete igen. Jag ger upp nu, jag lär säkert hinna ändra mig över hundra gånger, men som det känns just nu så blir det bäst såhär.
Tillsist vill jag bara säga att mina vänner är de absolut bästa.
Jag älskar er.
pictures of you
och än fast du skriver så söta saker hela tiden,
så tänker jag alltid att du hittar någon ny och att jag inte duger längre.
och du tycker inte om att jag är så negativ, jag vet det.
varför känner jag såhär?
jag får inte träffa någon ny.
fan, ingenting funkar längre.
och u, fan vad jag saknar dig,
saknar allt med dig, o bara hänga med dig.
du är numera min allra bästa vän,
killen som jag delar allt med.
kom hiiit, jag saknar dig.
du rubbar allt.
och just nu vill jag bara se vad som händer när vi träffas nästa gång.
jag ska sluta tänka på dig nu, sådeså-
en förändring.
Sen måste jag bara säga att min klass är förjäkla bra och att jag inte har någon aning om hur jag ska klara mig utan dom. Ni är så jävla bra!!!
Sen tycker jag att tiden ska gå lite fortare, har visst 100 saker jag ser framemot. IIIK, jag är taggad.
Puss
ensammast i sverige
jag önskar att jag var så mycket bättre på att kunna förklara min känslor, att jag på något sätt kunde berätta hur jag mår utan att allt bara låter så överdrivet, töntigt eller bara som att ingen förstår. vissa får ut sina känslor genom att rita, genom musik, genom att skriva eller vad som helst och jag önskar att jag också kan hitta mitt egna sätt att lyckas förklara allting.
ibland känns allting bara så tomt, jag vet som inte riktigt hur jag känner längre. igår kände jag att jag lyckas så himla mycket bättre än jag själv tror, men är det verkligen sanningen? jag kanske bara ljuger för mig själv just nu bara för att jag ska försöka få mig att tro att allting är okej, men egentligen är det inte så.
jag kanske bara tror att jag har kommit över dig, men egentligen så är bara allt det här pirrandet som jag har inom mig just nu bara någonting som påminner mig om dig? det kanske känns som varje gång jag träffade dig, som när jag fick vara den som somnade och vaknade brevid dig, som fick skratta åt dina skämt och som bara fick vara med dig? eller har jag gått vidare och är lycklig för att du fortfarande finns kvar, men nu som min bästa vän?
jag har ingen aning, och jag antar att jag får mina svar om två veckor.. fast samtidigt så har jag ingen aning alls, för det har aldrig varit så förut när vi har träffat varandra på sista tiden, då har det bara varit positiva tankar.
fan, alla har rätt. jag tänker för mycket.
allting vore så mycket enklare om jag slutade tänka så förbannat mycket.
och det gör bara ont att jag vägrar inse sanningen.
och det är nu jag ger upp på riktigt, jag vågar inte bli kär igen.
fan.
ännu en vecka har passerat.
mycket planering av allting som händer framöver.
men jag är taggad,
det känns bra.
och tack för brevet,
fan vad du betyder u.
och du, jag ger fan upp.
jag orkar inte hålla på o försöka hela tiden
men får fan inte ett jävla skit tillbaka.
jag ger upp.
på nått sätt,
och just nu hatar jag den här känslan,
jag håller på att bli beroende igen
och jag är rädd för att mitt hjärta kommer att
krossas som så många gånger förr.
det gör ont, det gör så jäkla ont inom mig just nu,
jag vet varken ut eller in.
allt känns tomt, jag lovade mig själv att det inte skulle hända igen,
men vad gör jag?
jag faller pladask och hårt,
rätt jävla ner i marken igen.
fan, att jag ens bryr mig.
jag ska bygga en borg runt mig och mitt hjärta,
det blir bäst så!
alltså underbart.
Jag kan helt enkelt inte sluta le,
allting går precis som jag vill just nu.
- I helgen ska alla mina underbaringar träffas och fira ampa.
- Om två helger ska vi fira två klassvänner och lite mys.
- I början av februari blir det Irland med klassen.
- I juni blir det Balen, Studenten och förhoppningsvis Cypern i 5 månader.
(sen hoppas jag att du kommer som lovat)
Jag är lycklig!
bästa-väns-dagen idag då! :)
UNDERBART!
ingenting.
känns som att jag förlorar hela tiden, jag vinner ingenting.
eller jag vinner saker som inte värmer på insidan.
jag kände att det kunde bli någonting bra,
att du kunde hjälpa mig och lyfta upp mig igen.
men som vanligt så funkar ingenting,
jag börjar bli less, ingenting funkar.
fan
ännu en dag.
nyår blev visst hur bra som helst,
underbara människor och tokbra stämning.
det gillas.
(men du, gör aldrig om det där..
fan vad rädd jag var!)
sthlm var hur bra som helst,
och troligtvis har jag fått jobb,
cypern till sommaren då!
det känns underbart.
annars så börjar jag bli less,
jag tänker inte fortsätta som jag gör,
jag ska behandla dig precis lika dant tillbaka.
vänner, ni är guldvärda.
