på nått sätt,

så lyckas jag visst alltid.
och just nu hatar jag den här känslan,
jag håller på att bli beroende igen
och jag är rädd för att mitt hjärta kommer att
krossas som så många gånger förr.

det gör ont, det gör så jäkla ont inom mig just nu,
jag vet varken ut eller in.
allt känns tomt, jag lovade mig själv att det inte skulle hända igen,
men vad gör jag?

jag faller pladask och hårt,
rätt jävla ner i marken igen.

fan, att jag ens bryr mig.

jag ska bygga en borg runt mig och mitt hjärta,
det blir bäst så!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0