länge.
jag har börjat fundera alltför mycket.
kanske är det bara så att jag måste
inse sanningen och inse att
jag ännu en gång har förlorat.
nästa gång ska jag fan inte förlora.
då ska jag vara starkare än någonsin.
och jag ska banne mig börja min
resa redan imorgon, jag ska göra
allting för att resa mig igen
och bli lycklig på egen hand.
jag ska helt enkelt lära känna mig
själv och göra allting som jag
själv vill. jag ska ta mig vidare,
och jag ska bli starkare än
någonsin!
men fan endå så ont det kommer
göra nu från början, jag vill inte ens
tänka tanken. och frågan är om jag
ska fortsätta kämpa, kämpa för att
vi ska hålla kontakten eller om det
är lika bra att bara vänta och se
om du verkligen vill och börjar bry dig.
ursch, sånt här är svårt, för svårt!
jag har en konstig känsla i min
mage just nu, lite ånger och
oro. men jag ska klara det!
