jag klarar mig aldrig ensam.

är det inte nu man ska vara överlycklig för att jag har lov,
för att jag får vara ledig och spendera min tid med de som är mig närmast?

men jag känner inte så, jag känner mig snarare stressad.
jag får inte umgås med mina underbaringar i klassen,
med alla som går på skolan och som betyder mycket.
jag har bara en termin kvar av skolan, och sen tar jag studenten.
visst känns det jävligt roligt, men jag vet inte vad jag vill göra.
vad ska det bli av mig? jag har ingen aning, fan.
jag börjar bli stressad.

måste till v och lugna ner mig nu.

och det suger, jag är för feg.
skulle göra vad som helst för att  våga höra av mig.
men jag är för feg.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0