mittnamnarlinn.blogg.se

jag hoppas verkligen att det funkar den här gången,
för nu är det tredje gången vi ger det ett försök.
men den här gången ska jag banne mig ändra mig,
jag ska bli positiv, och jag har verkligen dig att tacka.

du är världens bästa, och jag älskar dig för att
du är du. och jag älskar när du kommer på så smarta ideer,
du vet att jag inte kan prata om mina problem, men jag
kan skriva om dem istället. så att skriva brev till dig och berätta
allting blir så mycket bättre, för på så vis kommer vi varandra
närmare igen. du är världens bästa och jag älskar dig för att du är du.

jag vet inte vad jag ska säga längre,
jag vet inte om jag klarar av det här längre.
jag klarar inte av att bli sårad hela tiden,
och det hjälper inte att prata om det heller,
för det blir bättre i några dagar och sen tillbaka till rutinerna.

åh, fan varför ska det måsta bli såhär.
jag har längtat efter att det skulle bli vi igen,
och sen nog fan måste  det bli såhär.

jag längtar efter att få ligga i din trygga famn igen,
jag längtar efter att få höra ditt hjärta slå,
jag längtar efter att få vara dig nära,
jag längtar efter att få vakna brevid dig och somna nära dig,
jag längtar efter att få skratta tillsammans meddig,
jag längtar efter allt som har med dig att göra,

jag önskar att du kunde visa lite mer om hur du känner,
jag önskar att du kunde berätta lite mer om allt,

jag hoppas att det löser sig och vi tillsammans får vara sådär lyckliga igen.

det är bara 26 dagar kvar till studenten,
jag vet att det är nu jag ska njuta av min tid med klassen och alla vänner,
men jag försöker. men samtidigt så är jag orolig,
orolig för framtiden, för allt som är framför mig.
fasen, det är svårt det här.

sen saknar jag min pojkvän nu så jag håller på att spricka,
distansförhållanden är svåra.

ibland funderar jag över varför jag ens valde att gå in i det här igen,
varför jag valde att gå in i att må så dåligt över allt.
åh, fan ändå. jag trivs inte längre.
jag trivs inte alls.

fan.